Så är en vecka här då grundskolorna håller sportlov. För många barn är det en vecka fylld med fart och fläkt och kanske en resa. För andra är det tvärtom. Många sitter hemma, utan kompisar och kanske inte heller någon familj som kör runt på diverse aktiviteter med sina barn. Kort sagt, en vecka de gärna inte vill gå igenom.
Mina sportlovsveckor gick för det mesta ut på rehabilitering i Helsingfors, då jag var i grundskole åldern. Långt på förhand bokades mina rehab. veckor in på Folkhälsan i Helsingfors. Veckor som ibland var ledsamma p.g.a att jag var långt hemifrån, men ibland trivdes jag riktigt bra. Under de här veckorna fick jag umgås med andra som också hade funktionsnedsättning samtidigt som vi hittade på trevliga saker såsom bio besök, restaurang besök (att besöka restaurang som serverade kinesisk mat var en favorit sysselsättning), etc.
Men jag minns också att innan det tog slut med de här veckorna och jag började få terapier endast här hemma i flera år, så blev det mera sällan som vi for ut på något tillsammans med vårdarna. Sparbössan var framme. Och då blev det att fundera istället på vad man kunde hitta på för trevligt på ”Habben” istället, som vi kallade avdelningen för.
Summa sumarum av det här inlägget: En liten tanke till lärare som möter eleverna då de kommer tillbaks till skolan efter sportlovet; kom ihåg att försöka visa extra uppmärksamhet åt de barn som inte kanske haft det så lätt över lovet.