Kanske det torkar upp efter allt regn som kommit på sistone? Vi får hoppas det.
Det är inte lätt att köra rullstolen om det blir alltför blött i marken, vilket jag fick erfara senast nu i helgen. Bilden av ”gyttjan” som jag har här i inlägget är från ett ställe där det ganska torrt trots allt. Men på ett annat ställe där jag var i helgen, var jag glad att ha körhjälp till hands. Jag trodde faktiskt att det var något fel på rullstolen, då det gick så trögt. Då jag kör på leriga vägar är det också bra att använda mitt exta hjul som jag har som hjälpmedel, men i helgen var det så kort bit jag skulle färdas, så jag hade inte med mig det.
Jag har satt som mål att försöka gå ut och köra med rullstolen så många dagar som möjligt, det här året, för att få frisk luft och därav orka bättre med vardagen, studierna och jobbet som erfarenhetstalare. Jag kör inte så lång sträcka, men det behövs inte för att jag ska orka bättre. Jag är tacksam att jag de flesta dagar, då inte snön vräkt ner, kan gå ut själv utan att behöva vänta på utomstående hjälp. Men, visst, ibland är det trevligt med promenad sällskap också. Som t.ex. för någon vecka sedan då jag tog en rejäl runda i byn tillsammans med en kompis.
Men då har jag ju också mina fyrbenta fröknar som följer mig mest hela tiden. Så riktigt ensam på mina promenader är jag sällan.