Igår tog jag och ”Koltrasten” vår första gemensamma och ensamma tur(ja, katten Simba var förstås med en bit tills hon blev led på att pulsa i snön..) till byn med snö som underlag. Jag vet inte vad det var..men det var inte det lättaste(mot vad det brukar vara, för det var inte så mycket snö). Så jag var smått slut då jag kom till arbetet.
Jag måste börja följa med lite nu och se om det blir nå lättare då jag blir vanare, eller inte. Annars blir det att endera börja träna ännu intensivare med Cross Fit och andra träningsformer som jag håller på med(bl.a simning), eller börja använda den gamla rullstolen utomhus. Visar det sig att det är tyngre än vad det brukar att köra den också, ja, då får jag börja kolla upp hälsan, om något är galet med den.
Idag hade jag tänkt prova igen, men p.g.a att det regnade tog jag det säkra före det osäkra då jag skulle på arbetsmöte, och tog bilen istället. Och det var tur det, då jag kom ut på vägen så hade regnet börja göra sitt, och det hade blivit snösörja. Snösörja betyder ofta att hjulen på rullstolen sjunker ner och, har man otur, så fastnar man.
Mötet i sig gick bra, jag var och berättade om mitt nystartade företag till en större organisation. Jag har även haft kontakt med annan, större organisation idag telefonledes, vilket också kändes bra. Så nu är det bara att köra vidare, med positiva tankar att det ska börja rulla på ordentligt då tiden är inne för det.