Jag fick min första rullstol då jag var 6 år, då jag skulle börja i barnträdgården(som dagis hette på den tiden).
Före jag fick rullstolen rörde jag mig på golvet; jag rullade mig runt, hasade mig fram med hjälp av armar och händer. Om jag ville sitta på en soffa, kravlade jag mig upp med hjälp av armarna och ståendes på knäna. Sjukvårdspersonal(bl.a läkare) ville att jag skulle skaffa rullstol tidigare i mitt liv, men mina föräldrar tyckte att det kunde bara vara bra att jag rörde mig på golvet så länge som möjligt.
Och där hade dom rätt, det har hjälpt mig i mitt senare liv att jag behövt vara i rörelse på golvet. Bl.a så räddade det mig en gång då jag skulle gå igenom en ryggoperation. Det var planerat att man skulle operera mig 2 ggr., men det räckte med bara en gång p.g.a att jag var så mjuk i kroppen i.o.m att jag varit i farten och rört mig på golvet.
I vardagliga livet kan jag också känna att det är skillnad om jag tränat övre kroppen eller inte, då jag ska röra med rullstolen eller förflytta mig från rullstol till annan plats. Eller om det någon gång råkar börja bära ner i golvet, så har jag lättare att röra mig så jag hinner förhindra fallet.
Så, det löns att vara aktiv även direkt från barnsben 🙂