I veckan publicerade Yle en artikel som handlade om inkludering av funktionshindrade elever i vanlig skola ( Inkludering ).
Jag har alltid varit integrerad i vanlig skola, och det är riktigt glad över. Varför ska jag behöva gå i specialskola/-klass bara för att jag har funktionsnedsättning? Jag är lite emot specialskolor måste jag erkänna. Det blir inte lättare för en person som annars har det svårt p.g.a sin skada, om hen dessutom inte får vara som sina jämnåriga på skoltid. För då blir det lätt att hen blir utestängd även utanför skoltid. Visst, det finns elever som inte kan delta i vanliga lektioner, men då kommer specialklasser och skolgångbiträden in som stöd. Jag kunde t.ex. inte heller vara med på gymnastik timmarna hela tiden, men då åkte jag istället på fysioterapi eller hade något program med min personliga assistent. Men med rätt hjälp och stöd, så kan många delta i vanlig undervisning.
Och på tal om att få vara som alla andra barn, så även min familj gav mig en bra start i livet då de ”skuffade ut mig” och även följde med mig på lite av varje(som t.ex. danser, resor m.m.).
Jag tror faktiskt att med tanke på att jag blivit integrerad i vanlig skola och haft en familj som har sett till att jag varit i farten redan från barnsben, så är jag den personen jag är idag.
Så, jag hoppas att man börjar följa styrdokumenten mera, som enligt Ström i artikeln, är väldigt tydliga på att elever ska integreras, för att tänka på det vad gäller elevens fortsatta liv. Och att även alla föräldrar till funktionshindrade barn, ser till så att barnet kommer ut så att världen blir van att se hen, samt att föräldrarna också låter barnet leva sitt eget liv utan deras ögon på sig hela tiden.