Tankar kring ridterapi och bilister

Kanhända rubriken blev lite flummig nu. Men vad jag kommer att tangera idag är tankar kring att vara på ridtur ut på vägarna med en och annan bilist som sällskap.

Tanken på att skriva det här inlägget kom idag, då jag var och hälsade på en trött Tahti(ja, han var inte så villig att komma ur hagen, där han verkade sova sin skönhetssömn 😉 ).

Vi begav oss ut på vägen, såsom vi gjort flera gånger förut. En av dagens samtalsämnen blev hur bilister överlag verkar att bete sig då de möter en häst med ryttare på. Vi kom fram till att bilisterna där så kör sakta och försiktigt då de ser ”häst ekipaget”.

Men jag vet att så är inte fallet alla gånger, på alla ställen där hästar/ryttare rör sig. Så nu skulle jag önska att alla som läser det här, tar sig en tankeställare. Det är oerhört viktigt att man tar det lugnt och försiktigt då man passerar en häst+ryttare, så att inte hästen blir skrämd och kanske t.o.m skenar iväg med sin ryttare. Har ryttaren en funktionsnedsättning, kan hen ha väldigt svårt att anpassa sig till situationen och resultatet kan bli katastrofal. Jag kände själv idag, att fastän jag har rätt bra balans, så fick jag jobba extra hårt då Tahti hörde ljud av några kompisar och svängde sin bakre del ganska hastigt för att kunna samtala med kompisarna.

Lämna en kommentar