Jag läste en artikel om ett par som väntade barn och som i graviditetens gång fick veta att det kommande barnet skulle födas med skadan ryggmärgsbråck och vattenskalle, precis samma diagnoser som jag har. Jag har inga egna barn, och kommer antagligen inte heller att skaffa några. Bonus-barn har jag dock haft, och är glad att jag fått vara en del av deras liv en tid.
Jag kan tänka mig att det kan bli en smärre chock då man får veta att ens efterlängtade barn har ett funktionshinder. Det kan inte vara en lätt situation i ens liv. Och jag förstår att många tankar flyger runt i föräldrarnas hjärna; ska de ta emot sitt kärleksbarn eller inte? Min personliga åsikt är att man skall, till 99,9% ta tillvara chansen att få uppleva ett nytt liv, vare sig hen har funktionshinder eller inte. De enda gångerna jag själv skulle kunna tänka mig abort, är om det är fara för barnets liv eller mitt eget liv, att jag föder det.
Jag är född i en familj där vi är 3 syskon, och jag tror att det faktum att jag har ett funktionshinder, bara har varit som en extra positiv lärdom för mina systrar och resten av familjen. Visst, det har inte varit lätt för någon av oss i familjen p.g.a. alla sjukhusvistelser m.m., men det har gått. Nuförtiden finns det också mera stöd och hjälp att fås än vad det fanns då jag föddes, så föräldrarna och eventuella syskon behöver inte känna sig ensamma. Man måste bara försöka se positivt på läget och göra så bra man kan av situationen.
Här kommer artikeln för er som vill läsa: http://www.aretrunt.se/ryggmargsbrack-bebis/
Om ni vill läsa om ryggmärgsbråck och vattenskalle, så här kommer länk till Wikipedias artikel:
En blogg som beskriver bra om livet med rmb, gå gärna in och läsa där: Maddes blogg