Hur ska vi rullstolsburna kunna leva ett tryggt liv då vi inte kan lita på att våra hjälpmedel får den service/blir tillverkade som de bör vara för att vara säkra?
Jag syftar förstås på det här som hände Carola Lithén i Korsholm för en tid sedan(se senaste artikeln https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/403457?fbclid=IwAR1f28k8Us0zIc2nunIbNnh8uS5QzOmNPvRZINLs62u0j11nl3e9LtFFLVU ). Och jag själv har också varit med om då mina hjälpmedel varit i dåligt skick, men haft då turen att ha folk runt mig som hjälpt mig. Och det att jag kör en manuell rullstol hjälper också till förstås, den är det lättare att serva om den får något fel, än med en elrullstol. Men jag har också varit med om då hjälpande händer inte vågat göra något åt saken, och man vill helst inte heller ha vem som helst som servar en så viktigt sak som hjälpmedel som man behöver för att klara av vardagen.
Jag har länge funderat, varför skulle det inte kunna finnas en dejourerande telefonnummer som sjukvårdsdistriktet skulle ha, dit man kunde ringa kvällar och helger om något händer t.ex. rullstolen? Och varför ska inte servicepersonalen på Hjälpmedelscentralen få köra hem till hjälpbehövande utan vi ska behöva sätta tid och pengar på att åka till Vasa varje gång?
Jag har också varit med om en incident på Centralsjukhuset då man skickade hem mig med misstänkt brutet ben, utan att ens röntga det. Istället fick jag vara hemma ensam över natten och åka iväg igen följande morgon för att röntga benet.
Och där var inte problemen slut..Då jag skulle hem om dagen med brutet ben, så hade man inte tillgång till en rullstol så att jag kunde ha benet rakt. Utan det löste sig tack vare att jag hade en bekant taxichaufför som fick gå in hem till mig och ta med ett hjälpmedel som skulle hjälpa upp saken, då han hämtade mig.
Den gången gjorde jag också en anmälan, precis som Carola. Då jag kollade upp saken vad som gjorts utifrån anmälan, fick jag som svar att de hade diskuterat det och lovade att det inte ska hända igen.
Så, var är patientsäkerheten? Hur kan det få gå till på det viset?
Till sist vill jag rikta ett stort tack till personalen på Hjälpmedelscentralen som gör sitt bästa för att utföra ett bra arbete så vi som behöver hjälpmedlen, kan leva ett så tryggt liv som möjligt.