Något som jag ibland kan märka att jag gör är att jag tar för givet att mina vänner ska hjälpa mig då vi är ute någonstans, t.ex. café eller bara det att hjälpa mig från en bilparkering till ett annat ställe. Istället för att be en personlig assistent, en avlönad person, att komma med. Och det här kan jag få lite dåligt samvete över. För egentligen är det ju inte vänner som ska hjälpa till då jag behöver assistans, då ska jag ha rätt på att ta med en person som för lön för att hjälpa mig.
Varför frågar jag vänner istället? Orsakerna är många, dels så vill jag känna att jag kan vara aktiv utan en avlönad person vid min sida. Är en personlig assistent med så måste jag se på klockan att det inte går alltför många timmar åt, eftersom jag har inte hur mycket timmar som helst att spendera på personlig assistans per månad. Dels känner jag att jag på något vis slappnar av mera då jag inte har assistent med.(Jag vet inte varför.)
Det här med assistanstimmar har alltid varit ett ”dilemma”, speciellt då jag inte behöver hjälp så riktigt ofta, utan t.ex. bara att ta mig från en parkeringsplats till ett annat ställe och så till bilen igen. Och jag kan också känna ibland att jag skulle vilja vara mera aktiv, bara jag skulle ha assistanstimmar till förfogande, för det är inte alltid någon kompis heller vill/kan komma med mig.
Ibland ställer jag mig frågan: varför får inte jag, precis som en annan person, planera min kalender utifrån jobb, fritid, och det som jag annars behöver hjälp med, utan att behöva fundera att ”kan jag göra det här..kan jag åka på det här..eller går det för många assistanstimmar åt?”
Jag är tacksam att ha vänner som ställer upp och hjälper mig, stort tack till er!