I morse var det tidig väckning, jag hade nämligen blivit tillfrågad om jag skulle följa med en person till sjukhuset till Åbo då hen skulle på besök dit.
Det var smått spännande måste jag ärligen säga före vi for; hur skulle jag klara av att vara bredvid en person och inte vara som patient? Jag som är så van att vara patienten, inte följeslagaren. Och en annan sak som var smått spännande var resan, skulle vi hitta till sjukhuset och hem igen? Jag har nämligen erfarenhet av att köra till Åbo, så jag vet att det inte är det lättaste(åtminstone är det min erfarenhet. Man skulle behöva köra oftare dit så skulle man säkert börja hitta bättre). Och speciellt då vi inte heller riktigt visste vart vi skulle. Men den ”lilla” äventyrsmänniskan och medmänniskan som jag är, så tackade ja då jag blev tillfrågad. Jag vet ju själv hur det är att vara på besök till sjukhus, inte så trevligt. Och det där med vägen, det skulle nog ordna sig, tänkte jag.
Och här sitter jag nu hemkommen igen. Så m.a.o, allt gick bra(ja, åtminstone nästan allt..den där vägen skulle nog kunna göras enklare att köra 😉 ). Men huvudsaken att vi är tryggt hemma igen.
Samtidigt som jag skriver det här inlägget så vill jag passa på att tacka all personal som var serviceinriktade och kunde riktigt bra svenska.
