Igår var det dags för en kväll arbetets tecken då jag for iväg tillsammans med en personlig assistent till Vasa där jag skulle berätta om mina erfarenheter om just det som står i bloggrubriken.
Mina åhörare var en grupp som utbildar sig till frivilliga vänner åt personer med funktionsnedsättning.
Trots att jag inte var där länge, så blev det en givande stund och jag hann berätta att t.ex. om jag inte skulle ha förmånen till vänner så skulle jag inte heller kunna vara så aktiv som jag är.
Alla har vi rätt att ha ett meningsfullt och aktivt liv om vi vill, fastän vi har en funktionsnedsättning. Man ska inte behöva sitta ensam hemma eller umgås med ”bara” t.ex. familjen eller vårdare/personliga assistenter om man bor på ett boende. Nej, alla borde ha en sådan vän/sådana vänner som hjälper en att vara som alla andra och vara ”ut i svängen”, om man själv har svårt att ta det steget.
Förstå mig rätt då jag nämner vårdare/personliga assistenter och familj..De är också viktiga personer i ens liv som funktionshindrad. Men, det är inte samma sak att umgås med dem som att umgås med en kompis.
Jag hade själv en s.k. frivillig vän för en tid sedan, och de gångerna som vi träffades så fixade vi till god mat som vi åt tillsammans. Så, de dagarna var det mycket roligare att äta då man hade sällskap vid matbordet.
Jag avslutar inlägget med en bild från då vi var på lite sightseeing i Vasa innan jag skulle ”äntra scenen”.
