Häromsistens läste jag en insändare som berörde mig varmt. Den är skriven av Jessica Fant och handlar om hur många fina människor som finns i vår värld, en del kortväxta andra lite längre. Ja, vi människor är olika, vilket är ju bra. Tänk vad världen skulle vara trist om alla skulle vara lika..?
Jag håller med Jessica då hon skriver om att man skall lära känna en människa både utan och innan, då får man den bästa och mest sanningsenliga uppfattningen hur en person är. Jag kan ”se rött” då jag hör någon säga att ”ja, hen är säkert si och så..såsom hon ser ut..eller såsom hon lever sitt liv..” Då brukar jag, om jag känner personen det pratas om, försvara henne och faktiskt säga rakt ut..lär känn personen innan ni kan säga hur hon är!
Låt mig ta ett exempel..jag har, av en och annan orsak, haft/har äran att umgås med både nyktra missbrukare och de som ännu är aktiva i missbruket, samt deras anhöriga. Och den här målgruppen kan man, tyvärr, höra en hel del förutfattade meningar om. Men vet ni, kära läsare, dessa människor är, de flesta i alla fall, kan vara hur fina personer som helst. De har kanske en sådan bakgrund som gör att de hamnat i ”missbruks-träsket” av en och annan orsak, men gärna vill komma ur det, om de bara får rätta hjälpen och stödet.
Häromsistens deltog jag i en Pride festival, vilket också är en liten tabu-belagt ämne då det gäller sexuella minoriteter. Jag blev så varm i hjärtat den dagen då jag såg hur många som deltog för att stöda dessa ”grupper”. De är också alla vanliga människor.
Ja, det här var vad jag ville skriva ikväll 🙂 Här kommer artikeln också, ifall ni vill läsa.
