Häromdagen publicerade Vasabladet en artikel om hur barn med funktionsnedsättning inte får den hjälp de behöver från samhället, för att få delta i fritidsaktiviteter. (Artikeln kan ni läsa här: Barn med funktionsnedsättning
Det här är verkligen sorgligt. Barn, med eller utan funktionsnedsättning, behöver en bra start i livet för att ha bättre förutsättning att bli en välmående individ även i det vuxna livet. Och för att få den starten är det bra om man även kan delta i fritidsaktiviteter.
Så varför inte bidra med den extra hjälp som behövs för att ett barn med funktionsnedsättning ska få vara tillsammans med jämnåriga även på fritiden? Det lönar sig så att säga ”i längden”, att barnet har lättare att få kompisar och därav kanske känna sig mindre ensam.
 |
| Bild av Pettycon, Pixabay |
Jag själv var aktiv redan vid ung ålder, men då var det inte aktuellt med varken färdtjänst eller personlig assistans ännu, så föräldrarna skjutsade mig då jag t.ex. skulle på junior och senare scout. Men eftersom jag är rätt självständig och inte behöver så mycket hjälp, så klarade jag mig ensam under tiden vi hade t.ex. junior. Vid behov så hjälpte ledarna mig.
I.o.m att jag fått möjligheten att vara ”lite här och där” under uppväxten, så har folk blivit vana att se mig och rullstolen. Jag har t.o.m fått höra flera gånger att det är så vanligt att jag vistas i samhället, så folk ser inte rullstolen och min funktionsnedsättning, utan de ser mig som vilken person som helst.
Låt även andra barn med funktionsnedsättning skapa den inställning hos människor i samhället.