Häromsistens var jag tillsammans med en familjemedlem på Nordman konsert. Det är inte ofta jag går på konserter, men det här var en som jag hade sikte på i flera månader före. Orsak? Jo, deras musik är både fin och tankeväckande.
Och så även den här kvällen. Det som jag beundrar mest över Nordman killarna är deras öppenhet över vad de gått igenom tillsammans; Håkans liv som drogmissbrukare och Mats som den personen som stod och såg på tills det kom till den punkten då han sade stopp och tog avstånd från Håkan som missbrukare.
Under kvällen kom det fram både i tal och i sång texter som relaterade till den förflutna livet de haft tillsammans. Många låtar hade man hört förut, såsom den kanske mest populära av dem, ”Vandraren”, men en del var även låtar som jag inte hört förut.
”Huvudpersonen” i Nordman, Håkan, är ett levande bevis på att det finns möjlighet att komma ur ett drogmissbruk, bara viljan och rätta hjälpen/stödet finns. Då det gäller Håkan, verkar åtminstone hans kompanjon Mats varit ”en klippa” som hjälpt under svåra tider, men samtidigt också tagit avstånd då han tyckt att det var läge för det.
Deras flöjtist som hänger med på deras turnéer finns det också orsak att nämna, hennes musik lyfte upp hela showen.
