Idag har vi då Vändagen, en dag som, enligt mig, ska behöva vara 365 dagar om året. Om den skulle vara varje dag i året, så skulle många må mycket bättre i vårt samhälle.
Tänk på alla som faktiskt inte har några vänner eller socialt liv, hur mår dom en sådan här dag då det nämns/syns spår av internationella Vändagen ”lite här och där”. Precis som alla högtidsdagar tror jag även Vändagen kan medföra att en del människor känner sig mera ensamma än ”vanliga” dagar.
Själv är jag otroligt tacksam att jag fått vänner ”lite här och där”, för så har det inte varit hela mitt liv. Det har t.o.m hänt sig i mitt vuxna liv att jag känt mig ensam(och känner mig ännu). Ett exempel(som hänt flera gånger) har varit då det varit dans någonstans i bygden, då jag har åkt ensam dit/därifrån istället för att ha varit en del av t.ex. ett ”taxi gäng”.
Som det har kommit fram nu i bl.a Vasabladet inför den här dagen, ökar ensamheten bland folk, tyvärr. Och med den ökar den psykiska ohälsan lätt också. Vart har tiden försvunnit då vi kunde gå in utan att ringa före till grannen, på en pratstund?
Frågar man mig så är det skrämmande vart samhället är på väg vad gäller den psykiska hälsan. Tänk om vi alla kunde börja se varandra bättre genom att t.ex. bara säga hej till varann på gatan?
Den här tårtan fick vi idag av Finlands Röda Kors, lokala avdelningen då vi hade kafferep med en del av mina grannar. Under några timmar pratade vi bl.a. om hur värdefulla vi alla är, vare sig vi är ung, gammal, funktionshindrad eller icke-funktionshindrad, och att vi alla är värda att ha vänner.
Tack Röda Korsets Korsnäs avdelning för den goda tårtan, kaffet och den fina samvaro stunden!(Jag hann inte riktigt med med kameran medan tårtan ännu var hel
