Det har skrivits en del om mobbning på sistone, och det är oerhört bra och viktigt att det lyfts fram hur illa mobbning faktiskt är. Hur det kan ställa till för en person hela livet.
Själv har jag inte blivit mobbad i mitt liv, åtminstone inte något drastiskt. Men däremot utfrysning har jag fått stå ut med en del. Och det är inte heller något som jag önskar en medmänniska ska behöva stå ut med. Speciellt i dagens samhälle där social media har en stor roll i ens liv, så kan utfrysning(och även mobbning) vara ack så mycket svårare. Tänk att t.ex. få läsa på FB varje dag om att ens omgivning är ut på fest..resa..m.m., och man själv har inte blivit bjuden med.
Jag är tacksam att jag i dagens läge inte behöver vara med om varken utfrysning eller mobbning. Jag har vänner som ”drar ut mig” och jag ”drar ut dem”. Det händer sällan att jag känner mig utfryst.
Vad har jag då gjort själv för att få vänner och inte behöva bli utfryst? Jag har blivit mera öppen av mig, jag säger vad jag tycker/tänker. På så vis så dras ”rätt personer” till mig, personer som förstår mig bättre. Som vill lära känna mig. De märker att jag inte är någon ”farlig” person trots att jag är rullstolsburen. Jag har också accepterat min funktionsnedsättning och kommit till insikt att den är bara en del av mitt liv.
Jag har också börjat trivas med att åka ensam ibland. Det kan vara riktigt skönt faktiskt.
Jag har också börjat trivas med att åka ensam ibland. Det kan vara riktigt skönt faktiskt.
Så, en sista ”kläm” innan jag börjar göra mig färdig för kalas ikväll, man kan göra en del åt situationen själv. Jag vet, det är inte lätt. Men med lite ”jag ska klara det” i sig, och med hjälp av professionella, så är det möjligt.
Önskar alla en fin lördag, kram.