har jag inte varit på en tid nu. Vet inte vad det beror på, men förut var jag mera aktiv att åka runt på diverse dansställen än vad jag är nuförtiden.
Kanske en orsak är att det är inte så värst förmånligt att åka på dessa ”happenings”, det är inte så lätt att få ekonomin att gå ihop ibland och då får man lov att avvara något trevligt.
Hur som helst, jag stortrivs då jag ”äntligen” tar mig ut till en dansplats, dansen har alltid varit en stor del av min fritid. Om jag minns rätt så var jag endast 5 år då jag var på min första dansplats tillsammans med en familjemedlem och hennes man. Jag minns så bra än idag då jag blev upplyft i rullstol på scen, så jag skulle se min favoritartist/-band bra. Dansen är också en bra träningsform för mig, speciellt snabba bugg-låtar. Ett minne jag har gällande just bugg-danser, är då jag svängde runt på dansgolvet med en bekant från Sverige. Då gick det undan, kan jag säga, och folk runtom ville nästa hellre se på oss än att dansa själva 😀 Jag har även kompisar härifrån ”knutarna” som vi brukar ta ut svängar med, och då är det bara att försöka hänga med 😀
En sak som jag har funderat på en del är hur jag skall hitta flera olika danspartners. Det har visat sig att inte vara det lättaste nämligen. Varför vet jag inte..om det är osäkerhet som gör att man inte vågar bjuda upp mig, eller vad det är. Nämligen en rätt vanlig replik jag får höra efter att man har dansat med mig, är ”Det där gick ju bra”, och jag brukar då kontra med att..jodå..så farligt är det inte bara man tar första steget. Har man också tagit första steget, kan det bli flera danser på en kväll, om det vill sig.
