Jag fick tanken att skriva om dagens ämne efter att jag såg ett evenemang på Facebook. Jag har enda sedan barnsben varit rätt aktiv i olika föreningar, både som deltagare och som en av ”föreningsmänniskorna”; då jag bl.a suttit i diverse styrelser, både vad gäller nationellt som nordiskt arbete. Då jag var barn var jag även med i bl.a junior och scouterna. Då jag tänker efter så tror jag att det var scout åren som gjorde att intresse för friluftsliv, väcktes inom mig.
Föreningsliv är ett bra sätt att bli integrerad i samhället. Jag har fått många fina vänner tack vare föreningsvärlden samtidigt som jag också fått känna att jag kunnat hjälpa till lite här och där trots rullstolen.
Till sist vill jag ge lite ”vägkost” till föreningar som kanske känner sig osäker på en funktionshindrad’s del i er förening, för jag vet att det kanske inte är så lätt alla gånger att veta hur ni ska ”bete” er..vad ni kan säga/inte säga åt en medlem med specialbehov, vad en medlem med specialbehov kan göra/inte göra. Det är förstås individuellt vad vi med specialbehov kan bidra med och vi är också människor så vi kan också vara känsliga. Så mitt bästa råd är nog att vara er själva..behandla den funktionshindrade som en ”vanlig” människa. Fråga hen vad hon kan/inte kan hjälpa till med.
Om ni vill, kan jag också komma ut till era föreningar/diverse grupper och diskutera med er. Ta kontakt så ser vi var vi hittar en passlig tid! Min e-post: stinao77@hotmail.com
