Det skrivs mycket i massmedia nu angående vårdbrister efter att det uppdagats allvarliga sådana på en del ställen.
Under mina år som patient inom sjukvården och klient på diverse rehabiliteringsanstalter har jag inte upplevt så riktigt svåra brister i hur man behandlat mig, vilket jag är tacksam över. Dock har det hänt sig att man fått vänta länge för att få vård, då personalen har varit för få. Och på rehabiliteringsinstanser har det varit lätt att man också dragit in på det också så viktiga i rehab. programmet, nämligen att vara ut på fritidssysselsättningar tillsammans med vårdare.
Jag var ett år då jag var första gången på rehabilitering, då på Folkhälsan i Helsingfors(även kallat Habben). Den tiden där minns jag så gärna, personalen var trevliga och man fick många nya vänner som var i någotsånär lik situation som en själv. Under de vistelserna kunde vi också besöka t.ex. kinesisk restaurang, Högholmen m.m., på vår fritid.
För att öka en patients/klients både fysiska och psykiska välmående så önskar jag att man kunde börja anställa mera personal inom sjuk- och rehabiliteringsvården. Det är så viktigt att personalen hinner se patienten/klienten där i sängen/rullstolen.
Som en del av mina uppdrag som erfarenhetstalare inom psykisk ohälsa/funktionsnedsättning besöker jag gärna sjukvårds- och rehabiliteringsanstalter för att diskutera och berätta om mina erfarenheter som patient/klient.
