Då och då har jag känt/känner jag att ingen lyssnar på mig då jag försöker säga min åsikt om något, eller ge råd om en sak. Vid sådana tillfällen känner jag mig ofta ”dumförklarad”, och därmed ger upp med att uttrycka min åsikt igen. Jag tänker, det är ingen som bryr sig i alla fall.
Men idag har jag fått vara med på möte där vi diskuterat min kommande höst tillsammans med 2 andra personer i min närhet. Och jag var så glad då jag gick ut från mötet, så då jag kom hem sände jag mail till dem båda 2, och tackade för att jag fått säga min åsikt och de hade lyssnat.
Så, i.o.m. det där mötet så blev min höst lite annorlunda än jag hade tänkt mig. Det blir att fortsätta jobba åt flera arbetsgivare, precis som jag gjort nu i några år. Skillnaden är, att nu tror jag och hoppas jag mera på det att kanske även min åsikt börjar tas i beaktande mera i samhället.
Ett annat område där jag försökt få min röst hörd är inom politiken, där jag varit aktiv i några år. Nu kommer det dock att bli lite lugnare med politiken i mitt liv, om jag inte hittar andra sätt än det jag är van vid, att påverka politiskt. Men, det kanske kan vara bra att dra efter andan lite också emellan, och komma igen senare med nya tag.
