Efter en uppfriskande promenad där musklerna fick jobba på rätt hårt, kom jag hem idag från ett jobbmöte med planerna inställt på lite städning. Och den här dagen blev det ingen vanlig veckostädning, utan då min hjälpande hand kom, satt vi genast igång med att gå igenom skåp och frys. Och, ja, vi konstaterade båda två att det behövdes. Där fann vi mycket som jag inte visste jag hade. Alltid då och då tar jag mig upp i frysen/skåpen med hjälp av min ståstol, men ändå är det inte lätt att se vad som finns där i ”gömmorna”. Därför är det bra att gå igenom dem då en hjälpande hand är till hands.
Och nu är det gjort för en tid framöver, åtminstone tills jag glömmer igen allt vad jag har där 😉
Det är inte alltid så lätt att var så pass ”bra i skick” som jag faktiskt är, jag behöver inte ofta hjälp av någon i vardagliga sysslor. P.g.a det så kan det kännas mera frustrerande då en sådan situation verkligen uppstår då jag inte kan själv, utan måste be om hjälp. Men då är jag evigt tacksam över att ha hjälpande händer i form av personliga assistenter, vänner/bekanta och familj m.fl., som ställer upp.
I.o.m att kvällens ämne handlar om hjälp jag behöver, så vill jag passa på att skriva ner något som värmt mitt hjärta flera gånger under vinterns lopp. Nämligen att förbipasserande har kommit till min bil för att hjälpa till att sopa av den eller skrapa is från rutorna, eller ”bara” frågat om de kunde hjälpa. Ibland har jag tackat nej för att jag insett att jag klarat det bra själv. Tack för den goda gärningen.
