Så var ännu en helg förbi och jag är riktigt nöjd med den. Jag har spenderat en del tid med vänner och familj, men även lite egen tid. Jag har tänkt att jag ska verkligen försöka att planera in egen tid i kalendern så det balanserar upp mera i år, för det behöver jag. Det betyder också att jag måste försöka börja säga mera nej åt program som tar mer än det ger.
Men, som sagt, nu i helgen har jag valt att vara lite social av mig. Igår var jag och besökte en del av mina flykting vänner och där blev jag bjuden på bl.a obehandlad mjölk, d.v.s mjölk direkt från ladugård. Det är åratal sedan jag drack det, så det blev smått nostalgi över det. Men gott var det.
Idag blev det ett besök på en pizzeria med en bråkdel av min familj. En riktigt trevlig stund och många flera verkade ha samma tanke som oss, för det var många som satt vid borden medan vi var där.Det som gör sådana här besök ännu trevligare är medmänniskor som är runt en. Det är nämligen inte så lätt alla gånger att köra uppför/nerför en ramp(speciellt inte vintertid), så bl.a sådana gånger är jag tacksam då det finns vänliga själar. Idag var det bl.a poliskåren som hjälpte mig före de drog vidare.
Men nu funderar ni säkert över dagens rubrik? ? Det hände sig nämligen så att jag orkade inte äta hela pizzan, så jag beslöt mig för att ta jag skulle ta hem det som lämnat kvar då magen var full. Sagt och gjort, jag tog pizzan, inlindad, i min hand då vi gick ut. Väl ute så gav jag den åt familjemedlemmen så jag själv skulle få hjälpa den vänliga själen att bromsa då jag skulle åka nerför rampen. Mera tänkte jag inte på pizzan före jag kom hem till parkeringen och inte hittade biten i bilen hur jag än letade.. ?Så det blev att ringa familjemedlemmen och kolla om hen hade tagit med den hem till sig.. Men..nä..ingen pizza där heller..för den hade antagligen lämnat på biltaket efter att sällskapet lagt in min rullstol i bilen ? Så dit for min ena dags mat i veckan som kommer ? Vi kan ju hoppas att någon hungrig ”byss-bo” hittade den, så mättade den åtminstone en mage ?
Det är sådana här dagar, då man får skratt så man gråter, som förgyller ens liv ?
Imorgon bär det av på lunch med en samarbetspartner. Få se vad som händer då ?