I torsdags deltog jag i invigningen v OLKA verksamheten på VCS (Här kan ni läsa om verksamheten: OLKA.) På förmiddagen hölls en del föreläsningar, och vid 12 tiden så var det dags för sjukvårdsdistriktets direktör Marina Kinnunen att klippa det röda bandet. Efter huvudprogrammet så var det dags för kaffe och en utomordentlig god tårta. Jag är inte så förtjust i så söta saker, men den där biten var verkligen god ?
På eftermiddagen fick föreningar berätta om sin verksamhet åt intresserade. Även vi erfarenhetstalare hade ett bord där vi delade ut lite information.
Medan jag var där passade jag på att lägga upp min egen flyer också, på info tavlan som finns vid huvudingången.
Personligen tycker jag att det är viktigt att både patienten och dess anhöriga som kommer till sjukhus, får den hjälp och stöd de behöver. Och det är det som OLKA:s frivilliga har fått utbildning till, att kunna stöda och hjälpa i de, många gånger, tunga stunderna som en patient/anhörig går igenom.
Jag skulle gärna ha fått samma stöd och hjälp då jag var liten och mer eller mindre bodde på sjukhus, både i Vasa och Helsingfors. Då jag var i Helsingfors eller andra orter i landet var det förstås ännu tyngre eftersom jag var så långt hemifrån. Min familj brukar säga att vårdpersonal har berättat att då jag hade det mest psykiskt tungt, så körde jag i avdelningskorridorerna och sjöng ”Nu kommer tårarna igen” som dansbandet Thorleifs var kända för ( Nu kommer tårarna igen) . En fin men lite känslosam låt.
