Häromkvällen begav jag mig, tillsammans med en personlig assistent och ett 50 tal andra, ut i skogen. Etappen var cirka 4 km och terrängen bestod av både jämna marker och mera utmanande. Bl.a två broar gav lite extra träning åt både mig och assistenten.
Men jag är så glad att jag tog risken och deltog, fastän jag visste att det skulle bli utmanande. Jag hade nämligen fått lite foton på förhand, så jag visste ganska bra på vad som komma skall. Min assistent var också med mig för första gången på ett sådant där utmanande uppdrag, så det kändes smått spännande för mig p.g.a det också.
Men, som sagt, det gick bra. Bara lite träningsvärk har gett sig till känna här efteråt och både jag och assistenten är en erfarenhet rikare.
Stort tack till alla som gjorde att vandringen kunde genomföras med rullstolen; all hjälp jag fick både före vandringen med genomgång av det extra terränghjulet, och hjälpen som gavs under kvällens lopp. Utan er hade jag varit hemma och inte fått uppleva alltihop.