Oj, blev en liten positiv chock då jag öppnade bloggen idag och såg hur många som varit in och läst den, roligt att ha så många följare 🙂
Jag har kommit fram till att nätet är en bra kanal då det gäller att få ut information som man vill dela med sig av. Men också om man vill stifta bekantskap med nya människor. Många av mina bekanta har jag hittat via nätet; olika vän-grupper, dating sidor o.s.v. Är man lite blyg, har något slags funktionshinder, t.ex., så kan det vara svårt att knyta vänskapsband irl. Då är nätet ett bra forum, om dock det finns en del nackdelar med det också. Men det är något man lär sig tror och hoppas jag, med tiden, vilka faror som kan finnas.
Något som jag hamnat ut för en del gånger är utnyttjning och att folk dragit sig undan då de fått veta av rullstolen. Vilket förstås fått mig att vara mera på min vakt, så att säga. En fråga som jag börjat ställa mig är om jag skall berätta om att jag är rullstolsburen redan från början av en kontakt, eller om jag skall vänta med det. Låta personen få lära känna mig ”utan rullstol” först. Länge var det en självklarhet att vänta med att berätta, men häromsistens var det en bekant som jag fått kontakt med via nätet, som jag diskuterade saken med och ville veta hen´s åsikt. Svaret blev att jag skulle berätta i början, annars kunde det bli en chock. Men, då frågar jag mig..kan det inte bli en chock även om jag berättar i början av en kontakt?
Skriv gärna en kommentar till det här inlägget, eller skicka mail (stiniz77@gmail.com) till mig och berätta vad DU tycker.
