Som jag skrev i mitt första inlägg efter sommaruppehåll från bloggen, så spenderade jag sommaren med att samla bloggmaterial.
Idag får ni läsa om ännu ett fint sommarminne från den varma sommaren som varit.
Jag hade nämligen förmånen att få ta mig simtur ut i sjön tack vare både assistent och kompis som erbjöd sig att hjälpa mig ner (och upp igen förstås ? ) i vattnet då sommarvärmen var som ”värst”.
Det var skönt att få simma i en riktig sjö(minns inte när jag gjorde det senast), jämfört med simhallen som jag annars är van vid. Första doppet kändes dock kallt, men sedan gick det bra. Det blev dock att försöka få bort en hel del sand ur simdräkten och av mig själv då jag kom hem, eftersom det samlats en del på mig då jag hade rört mig i sanden. Men det var det värt ?
Jag får nu och då frågan om jag kan simma utan hjälpmedel. Och, jo, det går bra. Jag har simmat sedan jag var liten. Jag fick, efter en del turbulens, gå på vanlig simskola tillsammans med andra barn från kommunen, på sommaren. Orsaken till att det blev turbulent så var att man menade att jag inte skulle kunna gå i vanlig simskola då jag hade funktionsnedsättning, utan jag skulle gå i en simskola för barn med funktionsnedsättning. Detta trots att jag skulle ha med en personlig assistent som skulle hjälpa mig, så det skulle inte innebära något extra ansvar för simledarna.
Men som tur så fick mina föräldrar rätt då de opponerade sig, så jag fick lära mig simma tillsammans med kompisar. Och resultatet av simskoledeltagandet blev flera simmärken.
