Idag har jag spenderat ett antal timmar på Vasa Centralsjukhus då jag hade intervju där angående mitt uppdrag som erfarenhetstalare. Samtidigt som jag var där så passade jag på att träffa min coach där,
Under de timmar jag var där hann jag reflektera över en hel del, både positivt och negativt. Det positiva var den trevliga stämningen där bland sjukhuspersonal. Många sa hej då de mötte en i korridoren, en del fick jag mig en pratstund med.
Under diskussionens gång fick bl.a veta att om man behöver hjälp från parkeringen in till sjukhuset, så kan man kalla på en Servicerådgivare, så kommer hen ut och hjälper. Och det där känns tryggt att veta, med tanke på det ”kaos” som råder där då det är alltför få parkeringsplatser där. Så du vet aldrig när du kommer var du hamnar att parkera. Och då kan det bli ”smått” knepigt om du har svårt att gå, eller använder dig av rullstol/rollator.
Då till det negativa som jag märkte medan jag satt i aulan; nämligen att en del patienter kunde få vänta timtal för att få en taxiskjuts! Det är under all kritik måste jag säga, är man sjuk(eller t.ex. nyopererad) så ska man inte behöva vänta överhuvudtaget innan du får åka från sjukhuset!Och en tanke som slog mig..var är en ”sängavdelning” i anslutning till aulan? Där patienter som är för dåliga att de inte kan sitta, kan ligga ostört medans de väntar på skjutsen som de inte vet när den dyker upp.
Så en ”liten” vädjan till er som har någon talan i dessa frågor..fundera över vad ni gör åt de patienter som drabbas..blir dom bara i sämre skick av hur de behandlas?
