Idag har det varit en riktig motionens dag, men konstigt nog så känner jag inte mig helt slut i alla fall i kroppen.
Låt mig ta det från början. Det började med att jag skulle till byn för att uträtta några ärenden. Eftersom ärendena var av den sorten att jag behövde hjälp, så följde en personlig assistent med. Och så förstås lilla, fyrbenta fröken Luna, som det visade sig skall se till så matte skulle få mera motion än vad matte själv hade tänkt + att mattes nerver skulle testas.
Promenaden till centrum gick relativt bra tills vi kom en bit längs med Strandvägen, jag och den personliga assistenten tog våra pauser på trottoaren, men se Luna fröken blev trött mitt i allt hon fick för sig att korsa stora vägen, så hon la sig där. Som tur så fick vi henne av vägbanan innan en bil kom. Strax efteråt kunde lilla fröken dock visa att hon visst kan ha trafikvett också och ha lärt sig lite trafikregler. För då vi kom till ett övergångsställe, så gick man förstås över där.
P.g.a miss i planeringen så visade sig att ena stället dit jag skulle ännu inte öppnat, så det blev att lägga om rutten lite och gå hem med fröken innan jag gjorde ett nytt försök med att besöka centrum av byn.
Då jag ändå var på halva vägen till loppiset som arrangerades på ett ställe i byn, så beslöt jag mig att gå dit efter att ha utfört de viktigaste ärendena. Där hittade jag, passande nog, en bok som handlar om vad en katt säger.
Så sånt kan en liten, lurvig vän ställa till med en solig, vacker dag.
